Dr. Hippie pratar om: Att svika sina vänner

Det gör man fan inte!
Om någon skulle komma fram och ställa mig mot väggen och försöka få mig att snacka skit om de fåtal utvalda som jag räknar till polare, skulle jag hellre dö än ange dom. Så är det bara, inget snack om saken.
Om en vän säger något till dig i förtroende så är väl det sista du ska göra att berätta det för någon? Hur kan man ens komma på tanken att göra något så dumt?

Man ska fan inte va dum!

Lost var iallafall bra idag

För annars var det en rätt medeldag på alla sätt och vis.
Men, jag fick lite gjort iallfall.

Låter som en händelsefattig dag, men det var det också.

Punkarmormor åker till storstaden

                                                       Punkar-mormor åker till storstaden


Livet i Dorotea började kännas tråkigt för Punkar-mormor och hennes sidekick Bruntanten.

Ingenting roligt hände längre, allt var bara lugnt och skönt.

- Det här är för jävligt, utbrast Punkar-mormor plötsligt en dag när hon och Bruntanten tog en paus på kaféet.

- Vad då, undrade Bruntanten.

- Allt, ingenting händer längre. Dorotea är så tråkigt.

- Vi kan ju alltid åka in till storstaden, sa Bruntanten.

- Där sa du nåt, storstaden, det är grejor det! utbrast Punkar-mormor.

Sagt och gjort, Punkar-mormor och Bruntanten tog första bästa buss i till storstaden.

När dom kom dit var klockan redan 9:00. Punkar-mormor slogs genast över hur mycket folk det fanns i staden.

- Ujujuj, här vad det folk, sa hon. Bruntanten sa ingenting, hon var upptagen med att vara förvånad.

- Kom nu Bruntanten, så går vi och letar reda på en kompis.

- Visst, sa Bruntanten och så vandrade dom iväg i storstaden för att hitta en kompis.

Redan efter en halvtimme hittade dom ett kafé.

Här går vi in, sa Punkar-mormor. Inne i kaféet var det oväntat lite folk, faktiskt bara tre personer. En av gästerna så ovanligt vanlig ut, med glasögon och en slips med norska blommor på.

- Honom pratar vi med, sa Bruntanten. Gästen visade sig heta Smarta Börje och jobbade som kaviartubsfyllare.  

Efter att ha pratat i gått och väl en tre-fyra timmar hade en ny vänskap väkt fram.

- Vill du följa med oss till Dorotea, frågade Punkar-mormor.

Det ville Smarte Börje gärna men först måste han sälja sin lägenhet och skaffa en ny slips.

Detta tog Börje en hel vecka, under tiden tog Punkar-mormor och Bruntanten in på ett sjabbigt hotell.

När Börje äntligen var klar med alla sina bestyr tog dom bussen tillbaka till Dorotea. När dom klev av möttes dom av en uppretad folkmassa som skrek åt dom.

- Vanu, vad har hänt, frågade Punkar-mormor.

- Medan ni var borta tog Blå-gubben alla våra staket och gömde dom uppe på Dorotea-berget.

- Usch då! sa Bruntanten, vi måste ta tillbaka dom. Men hur, vi kan inte klättra i berg.

Då fick Börje en idé.

- Jag kan bygga en maskin som kan klättra uppför berget lätt som en plätt.

- Bra, gör det, sa Punkar-mormor. Under tiden kan jag och Bruntanten samla ihop en hög med verktyg, dom kommer att behövas för att bygga upp staketen igen.

Efter en dag eller så var Smarte Börjes maskin klar.

- Nu är det dags, sa Bruntanten och hoppade in i maskinen.

Maskinen gick lös på Dorotea-berget med näbbar och klor och lyckades borra hål i foten, varpå berget rasade ihop.

- Nåväl, alla sätt är bra utom dom dåliga, sa Punkar-mormor vist.

Efter lite bökande och flyttande av stenar hittade man längst ner i högen av berg hela Doroteas staketförråd, men Blå-gubben hittade man inte, men det sket man i, glädjen över att staketen var tillbaka var för överhängande.

Mest beröm fick Smarte Börje. Alla ville dunka honom i ryggen men det fick dom inte för han var rädd att han skulle gå sönder. Punkar-mormor erbjöd Börje en plats i Mormors-ligan, och Börje tackade såklart ja.


Punkarmormor

Det här är en gammal novellserie som jag kom på till en svenskauppgift i första ring.
Den är rätt fjantig men rätt kul.
 
                                                                      

 
                                                                             Punkarmormor på ävertyr


Det var en vacker dag i Dorotea. Punkar-mormor och hennes sidekick Bruntanten patrullerade gatorna och såg till att allt gick lugnt till. Plötsligt hände ingenting. Det var bara en helt vanlig dag i Dorotea.

- Ska vi ta en munk, Bruntanten? frågade Punkar-mormor.

- Javisst, svarade Bruntanten.

När dom kom till munkaffären stod det att läsa på dörren: Slut på munkar!

- Ahhh!, skrek Punkar-mormor. Inga munkar? Vad ska jag då glufsa i mig?

Bruntanten gick och frågade ägaren vad som hade hänt.

När hon kom tillbaka såg hon mycket bekymrad ut.

- Alla munkar i Dorotea har blivit stulna av Blå-gubben.

- Ånej, jämrade sig Punkar-mormor. Vad ska vi göra?

- Vi måste stoppa hans onda planer, mumlade Bruntanten.

- Javisst bruntanten, vrålade Punkar-mormor.

När dom kom till Blå-gubbens tillhåll, ett strandhus vid Dorotea-älvens strand, märkte dom att han inte var hemma.

- Vilken tur, sa Punkar-mormor, och tog fram ett fiskespö och började fiska upp munklådor ur skorstenen. Då hördes en gäll stämma skrika: Vad gör ni här?

Blå-gubben hade kommit tillbaka! Han bussade genast sina tama näbbdjur på dom.

- Fly! skrek Bruntanten. Dom tog munklådorna och sprang till skogs och gömde sig under en ek i två veckor, sen gick dom tillbaka till Dorotea och tog emot folkets jubel.

- Bra gjort, Bruntanten, berömde Punkar-mormor.

- Tack själv, svarade Bruntanten. Sen åt dom munkar i en vecka och alla var glada.


Survival of the Fittest



Roligare än så här blir det inte. Kanske med Python då, men ändå...

Die Mauer

Die Mauer är en låt som alla som lyssnar på riktig musik borde känna till vid det här laget.
Problemet jag har med den är att den, tillsammans med 800 grader och Mamma, Pappa, Barn, är så...
så att säga förgiftad av det stora antal fjortisar och andra fjantar som lyssnar på den.
Missförstå mig inte nu, det är en helt otroligt grym låt, men jag har träffat folk som tror att Ebba bara spelar sån typ av musik och när jag spelar upp en låt som helt otroliga Tyst För Fan så blir dom förvånade. Jag vet inte riktigt över vad, men vad hade dom väntat sig? Det är Ebba Grön! Inte nåt jävla muppband som My Chemical Romance som bara spelar ballader och tror att dom är lika mycket punk som Sex Pistols.
Åhh, jag blir så arg! Ge mig ett baseballträ så ska jag ut och spö emos på plattan!
Vem hänger med?


Sista plattan Ebba släppte är inspirerad av Stones, något man helt klart hör om man lyssnar dårå.

Enligt mig är den också den sämsta av dom tre, kanske främst för att Stry gick med i bandet.

Något jag inte kan förstå är varför alla lyssnar på den? Är det för att dom inte tål tidig Ebba? Eller gillar dom Stones?

I vilket fall som helst, skaru lyssna på Ebba så fåru fan lyssna på alla skivor, inte bara en.

Så äre bah! 


Sömnig Sömdag

Jag vet att det står fel. Men ibland får språket lida för rimmandets bästa.

Idag har det inte hänt så himla mycket. Sov till sisådär tolv och åt lite yoghurt till brunch (som det så stureplanskt heter. Resten av oss kallar det för "en tallrik youghurt")
Sen läste jag järnet ur alla mina One piece, kolla på Formel 1 med farsan och kolla på en kul rulle på datan. Hihi!
Nå mer säg ja int'!


Bra dag igår!

Kunde fan inte ha gått mycket bättre i köket igår. Inga problem what so ever!
Robban och jag var iofs. tvungna att ta hand om nån slags konferens som ville ha käk, men det gick ju så bra att man nästan svimmade.
Sen hem och hälsa på tysken som kom i förrgår och en snabb middag. Sen lira Gitar Herå tills fingrarna blödde.
Fast jag klarade ju Jordan och Through the Fire and Flames på expert för första gången, bra jobbat Jonas!
Sen rådäckade moi i sängen tillsammans Scrubs.  


Bra dag, kan man sammanfatta. 


Det är fan bara extrajobb för min del

Fixade just jobb på Shotgun Crackers konsert på lördag och nästnästa helg ska jag vända burgare och körw på Custom bike show i Norrtan. Inte mycket deg, men vafan...

HD-snubbar och gratis öl tackar man inte nej till.


Musiken va, den är mitt liv

Jag älskar musik! Så är det bara. Fast inte all sorts musik såklart. Eller jo föresten, det gör jag nog.
Om man med musik menar att det är människor som spelar. För att lägga på ett beat, lite syntslingor och en kåtstönande tjej som blivit lovad pengar så vette fan om det kan kallas musik. För mig är musik känslor, den kan förmedla så mycket på så ortoligt kort tid. En Ebbalåt kan på två minuter förmedla år av undertryckta känslor, och samma låt kan med en annan artist eller grupp vara helt menlös. För det är inte bara själva musiken som spelar någon roll. Bandet som framför låten spelar den avgörande rollen. Det är bara att kolla på den här stackars snubben:

 

Han kan stå och stöna och försöka tills ragnarök, men han kommer ALDRIG låta som Thåström.
Det borde fan vara förbjudet i lag att göra sånt här.
Som plåster på såren, för det där kan vara rätt hemskt:




Sen har vi det här med rock. Om du som jag är är född på åttiotalet och växt upp under musiköknen som vi lärt oss kalla "1990-talet" så kan det vara svårt att veta vad det begreppet betyder.
Är du en av stackarna i MTV-generationen så kommer du troligen att säga nåt i stil med:
"Jaaa, rock... Det är väl typ, Green Day."
*WRONG*
Visst, dom spelar ju någon slags urvattnad rock som Gud glömde, men att jämföra dom med band som The Who eller Sex Pistols borde vara straffbart.

"rock"
 

ROCK!
 

(Om du är så mesig att du inte orkar kolla på hela kan du ju spola fram till 3:00 och kolla därifrån)


Poängen är att enligt min åsikt är musiken död, enstaka ljusglimtar är bara dödsryckningar.
Om du är en sån svagsint person som lyssnar på RIX FM och inte orkar söka dig igenom musiken och hitta en egen stil (för inte lyssnar man väl på den kanalen frivilligt), så kan det inte bli kul att växa upp sen och märka att alla artiser du lyssnade på som ung är döda och bortglömda sedan länge, medan mina lever och kommer alltid att leva kvar.
Och till er som i bästa jag-vet-bäst manér säger "men tar du inte detta lite för personligt?", säger jag bara som Nemi:

Musik ÄR personligt!

Sådär

Nu har jag kollat upp en del krejer.
Jag har G i gympa, vet inte hur jag lyckades med det, men jag klagar inte. Och så har jag gjort lite restuppgifter också. Gött!

Raske Menn - verdens historien på 5 min

Kul norsk sketchgrupp som min norske polare visade mig.
(Fast den borde egentligen heta "verdens historien på nesten 7 min")




P.S
Om du inte vet vem Thor Heyerdahl var så kan du ju slå upp det någonstans, blir roligare så.

Bara för att jag kan.

Nu är det så här va, att jag bor och verkar i ett litet land som heter Sverige. Och i Sverige får man säga vad fan som helst, inga undantag.
Det finns dom som menar att man bara får säga sånt som inte kränker andra människor eller inte bryter mot lagen. Men då kan man lika gärna hålla käft, eftersom alla blir kränkta av något.
Och det här med lagen... Eftersom det står i lagen att man får säga, tänka och tycka vad man vill så bryter man ju mot lagen genom att inte göra det. Följa lagen genom att bryta mot den? Nytänkande, men knappast genomförbart.
Hets mot folkgrupp kan vi också stryka. Visst, vi ger nassar och andra grupper av skithuvuden fritt spelrum, men vad är priset av att inte ge dom det? Begränsad yttrandefrihet, det hemskaste som finns.

Det här med att kränka en individ, det fattar jag inte. Hur ska vi kunna skydda varenda en av hela Sveriges befolkning från att bli kränkta hela tiden? Omöjligt! Det enda rätta är att acceptera att du kommer att bli kränkt ganska många gånger i ditt liv. Fan, jag blir kränkt nästan dagligen, men går jag och anmäler folk för hets mot folkgrupp eller förtal för det? Nej, men å andra sidan verkar jag kunna mitt lands lagar bättre än alla andra muppar.

Skjut en snut!
Spräng slottet!
Döda Reinfeldt!
Påven är en pedofil!


Bara för att jag kan!

Djupa tankar med Melle och pizza

Jorå, det var en jättetrevlig pizzeria som hon tog mig till. Körde gamla sextiotalslåtar och visade Leif GW Persson på TV. Bra pizza, bra deg, bra cola, bra placering och bra sällskap. Bra på det hela taget.

Jobbansökan

Ja, varför inte?

Jag söker jobb som skeppskocklärling på ett lastfartyg.
Om du råkar äga ett sånt så kan du väl lämna en kommentar så tar jag kontakt med dig.

Nu jävlar är jag hemma

Efter min sista dag på Fiskekrogen, med tårta och allt, tog jag tåget hem. Sov, läste och Eddie Izzardade mig hela vägen hem.
Äntligen!

En ortolig TV/rymd/filmparadox!

Så i torsdags kollade jag på "Tillbaka till framtiden", en trevlig liten matinéfilm med Michael J. Fox  och Christopher Lloyd.
Senare på dygnet så zappade jag över till sexan och kollar på Scrubs, gissa vem som gästspelar? Michael J. Fox.
Och efter Scrubs kommer Cheers, och vem är inte gästskådespelare där om inte Christopher Lloyd?
Otroligt!

RSS 2.0