Havet ligger blankt
Tröttheten känns överhängande. Har jobbat natt två gånger den här veckan och det tar på krafterna.
Plus att jag är barnvakt på dagarna eftersom Fedde knegar. Plus att vi haft Aurora två veckor den här gången.
Kul att ha henne, men samtidigt jävligt jobbigt. Men nu kommer det två veckor av lugn att se fram emot.
Funderar på att sticka ut och inte komma hem på en vecka.
Ska hälsa från stålmannen.
Plus att jag är barnvakt på dagarna eftersom Fedde knegar. Plus att vi haft Aurora två veckor den här gången.
Kul att ha henne, men samtidigt jävligt jobbigt. Men nu kommer det två veckor av lugn att se fram emot.
Funderar på att sticka ut och inte komma hem på en vecka.
Ska hälsa från stålmannen.
Nä
Die on organic posion gas.
Åh, vad man blir glad egentligen av att bo och leva och resten som följde med utan att någon frågade mig.
Man inser mer och mer att så här ska man inte känna. Om jag känner att det är något fel måste det ju betyda att något ÄR fel? Jag går ju inte runt och inbillar mig att jag hatar tillvaron, eller hur? Alla som inte hatar den har bara missat något. Som Henry Rollins sade: Om du är inte är förbannad är det något fel på dig.
Men, jag är jävligt osäker på om jag vill göra något åt det. Bli aktivist, engagera sig. Jag har gått och blivit så jävla cynisk på gamla dar. Det räcker med en titt på historien så fattar man att det går inte. Vad vi håller på med som civilisation funkar helt enkelt inte i det långa loppet. Att försöka förändra den har alltid resulterat i ett par år av "jamen det här gick ju bra. Utopia, here we come!" snabbt följt av nedgång och fall.
Så jag låter världen, samhället och all skit sakta förfalla medan jag står i kanten och kollar på och skakar på huvudet.
Lika bra att vi tar kål på oss själva, vem skulle annars göra det?
Man inser mer och mer att så här ska man inte känna. Om jag känner att det är något fel måste det ju betyda att något ÄR fel? Jag går ju inte runt och inbillar mig att jag hatar tillvaron, eller hur? Alla som inte hatar den har bara missat något. Som Henry Rollins sade: Om du är inte är förbannad är det något fel på dig.
Men, jag är jävligt osäker på om jag vill göra något åt det. Bli aktivist, engagera sig. Jag har gått och blivit så jävla cynisk på gamla dar. Det räcker med en titt på historien så fattar man att det går inte. Vad vi håller på med som civilisation funkar helt enkelt inte i det långa loppet. Att försöka förändra den har alltid resulterat i ett par år av "jamen det här gick ju bra. Utopia, here we come!" snabbt följt av nedgång och fall.
Så jag låter världen, samhället och all skit sakta förfalla medan jag står i kanten och kollar på och skakar på huvudet.
Lika bra att vi tar kål på oss själva, vem skulle annars göra det?
