Hey Joe

Nu tänkte jag ta en stund och berätta lite om en av de absolut sorgligaste låtarna som finns:
Hey Joe.
Sången skrevs runt 1965, ingen vet av vem, men äran har ofta tillfallit The Leaves.
Det är en av världens mest inspelade låtar, med hundratals versioner i nästan alla olika musikstilar.
Den mest kända versionen är antagligen Jimi Hendrix, men jag föredrar den av Ten years after, den har mycket bättre känsla i musiken.

Sången handlar om en man, Joe, som skjuter sin fru för att hon har varit otrogen och sedan flyr till Mexico.
Kanske inte låter så sorgligt, men lyssna på låten först bara. 

Hoppas att jag med detta har sått ett frö för en bättre musiksmak, tack för mig.

Lördag utan godis

Idag så åkte jag ner på Gävle och skaffade mig lite ny musik. Lånade alla skivor av Hendrix, ett par punksamlingar och en Blues Brothers-skiva. Det tog bara tre timmar att få in alla låtar på mp3n, slängde in lite Who också när jag ändå höll på.

Sen har jag fått en egen lite kamera, inte världens mordernaste, men vem fan bryr sig?
Så det lär väl dyka upp lite bilder inom kort här, det ska väl bli kul?

I WANNA ROCK!


Morsans gamla progg

Igår kväll var jag tjockt jävla deppig, anledningen tar jag upp senare.
Så, jag letade igenom morsans gamla proggskivor för att antingen muntra upp mig eller gräva ner mig i sorgen ännu mer.
Och det var helt fantasktiskt! Jag har inte lyssnat på så bra musik på riktigt jävla länge.
Jag kände mig helt otroligt gladledsen när jag lyssnade på "Livet är en fest", satt och nickade instämmande till "Om Snällhet", hatade lumpen i tre minuter med "Balladen om Olsson", headbangade skallen av mig till "Uti vår hage", började gråta till "Jag vill leva i Europa" och fick ett nostalgianfall till "Vem kan man lita på"

Musik är fan det bästa som finns. Nu och för alltid!

Nyare inlägg
RSS 2.0