Die on organic posion gas.

Åh, vad man blir glad egentligen av att bo och leva och resten som följde med utan att någon frågade mig.
Man inser mer och mer att så här ska man inte känna. Om jag känner att det är något fel måste det ju betyda att något ÄR fel? Jag går ju inte runt och inbillar mig att jag hatar tillvaron, eller hur? Alla som inte hatar den har bara missat något. Som Henry Rollins sade: Om du är inte är förbannad är det något fel på dig.
Men, jag är jävligt osäker på om jag vill göra något åt det. Bli aktivist, engagera sig. Jag har gått och blivit så jävla cynisk på gamla dar. Det räcker med en titt på historien så fattar man att det går inte. Vad vi håller på med som civilisation funkar helt enkelt inte i det långa loppet. Att försöka förändra den har alltid resulterat i ett par år av "jamen det här gick ju bra. Utopia, here we come!" snabbt följt av nedgång och fall. 
Så jag låter världen, samhället och all skit sakta förfalla medan jag står i kanten och kollar på och skakar på huvudet.
Lika bra att vi tar kål på oss själva, vem skulle annars göra det? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0