Diktjävel

I en månskensförsilvrad dal
Föddes en liten mal
Ett törnesnår tog den fatt
I fjärilarnas skog en natt

Vår hoppfulla mal
Skulle snart nog förvandla
Den var inte vacker, inte hel
Den var inte som de andra!

Purpur, röd, himmelsblå -
Den dräkt Den hade fått var grå!
Fjärilarna var klädda i guld
Malens kläder var snö och mull

Utseendet väckte förakt
"Vi är bättre än du" blev det sagt
"Så fula dina vingars blad
Du är höst, du är död, du gör ingen glad!"

"Solskenet är vårt - så ful som du är
Får du inte flyga i ljuset här!"
"Flyg under månens gråbleka skal!
Drick stjärnebrygd i natten, du tröstlösa mal!"

Förstå om du kan, förstå om du vill
Så är det för alla oss som finns till
Åt den som har skall vara givet
Och den som är vacker får mest här i livet

En börda att bära, det är det, javisst
Alltid i livet kom malen sist
Aldrig ville någon den väl
Det var tydligt att den skulle tigas ihjäl

En midsommarkväll fick malen veta:
"Det finns andra som du, flyg ut och leta!
Se ljuset som skimrar - det är en stjärna
Där håller de till, dit vill du nog gärna!"

Lyckan steg nu i malens bröst
Han flög direkt mot sin nya tröst!
Det var tungt, men vår vän lät sig inte skrämma
- Tänk att hitta ett ställe som faktiskt är hemma!

Så landade den och tog eld med det samma
Ljuset den sett var en brinnande flamma!
Malen brann upp, så slutar färden
De vackra får alltid mest här i världen 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0